Leo’s största intresse är musik.
(På andra plats kommer LEGO.)

Musik har alltid varit centralt för Leo. Han somnade varje kväll tills Sofie föddes (då var han drygt två år) av att Robert eller jag sjöng för honom. Han började sjunga innan han kunde prata. Det var nog så han lärde sig orden – genom att sjunga dem. Antar att det är av samma anledning som stammande personer kan sjunga utan att stamma. Han sjöng konstant och alltid. Och ju tröttare han blev desto högre sjöng han. Tyvärr hamnade han på ett dagis där de inte kunde hantera att han sjöng hela tiden, så de intalade honom att man inte fick sjunga. Leo blev sorgligt tyst under flera månader. Men när han slutade på det dagiset, så kom sången tillbaka! *puh!*

Ända sedan han var liten bebis älskade han att sitta med farfar och farbror Marcus vid pianot. Och han var djupt uppslukad av musiken och koncentrerad på vad som hände när han tryckte på tangenterna. Och så har det fortsatt. Hans fascination för alla sorters instrument: munspel, flöjter, trummor, gitarrer, fioler… Han älskar dem allihop!

När han var riktigt liten brukade jag ha Bolibompa på TV för att se om han var intresserad. Ingenting var av intresse. Han ignorerade TV’n totalt. Fram tills det en dag dök upp en operett! Vet inte vilken operett det var, men han satt som klistrad och bara lyssnade och stirrade på de som sjöng. En tid efter började Bolibompa visa Små Einsteins och det blev det enda barnprogram han brydde sig om. Han älskade de klassiska stycken som de fokuserar på i det barnprogrammet.

Sedan fortsatte det med en mängd uppvisningar både i lägenheten och i huset, med sång, dans och spelande. Helt underbart, vad många fina videofilmer vi har!

Melodifestivalen 2008 blev ett genombrott för Leo. Han älskade BWO’s ‘Lay your love on me’ och lärde sig den utantill, både text och sångarens rörelser, så han sjöng, dansade och showade konstant här hemma! Samma sak året efter, men då med EMD’s ‘Baby Goodbye’. Jag köpte en svart höghatt åt honom och han tog en pinne som käpp, så att han kunde köra hela koreografin samtidigt som han sjöng.
När Rybak vann med Fairytale, väcktes intresset för fioler. Han tag allt han kom åt och låtsades att det var fioler. Några månader senare klippte och byggde han en egen fiol av wellpapp. Och oj, vad han sjöng! Ofta ute på trappen eller i trädgården, så att grannarna hörde!😀 Hans absoluta favoritprogram är definitivt Melodi- och Eurovisionsfestivalerna! Vi har dem inspelade, så han kan se dem om och om igen.

Och så det här med piano då…
När hans händer blev så pass stora att han nästan nådde att spela på rätt sätt med fingrarna, så började han med accord. Först blev det Blinka Lilla Stjärna som utökades med accord. Ett par veckor senare kunde han spela Månskenssonaten (ja, inte hela förstås), Ödessymfonin, Für Elise, Star Wars melodier, olika sånger från spelet Zelda och ett gäng pop- och rocksånger: ‘Smoke on the water’, dancing in the dark’ och mestadels från Melodifesivaler, förstås!🙂 De vanligast förekommande är ‘Fairytale’, ‘Manboy’ och ‘Unstoppable’. Robert köpte ett nothäfte med melodierna från årets svenska festival, så att de kunde lära sig Leo’s favoriter tillsammans.

Och är det någon rolig sång på TV, så ställer sig Leo vid pianot och försöker ta ut den på egen hand. Samma sak med sånger från dagis eller som vi brukar lyssna på i bilen. Han kan rusa direkt fram till pianot när vi kommer hem från dagis och ställa han sig och ta ut sånger de har sjungit under dagen. Några favoriter är ‘Kalle Theodor’ och ‘Trollkarlen (som drack upp sig själv)’.

På dagis har han ju inte velat vara med på något uppträdande för föräldrar på gårdesfester och Lucia. Trots att han sjunger så bra, så vill han inte vara med bland de andra barnen, utan han står med Robert och mig och tittar på när Sofie sjunger fint med alla kompisar. Så döm om min förvåning när han på avslutningsfesten för dagis hemma hos en kompis, bjöd in alla kompisar, fröknar och föräldrar till en pianokonsert i deras vardagsrum! Han spelade igenom hela repertoaren och njöt av applåder och hejarop. Vad underbart att se honom så stolt över sig själv, både av att kunna spela och att sitta framför alla som lyssnade på honom! Av någon anledning var det lättare för honom att uppträda själv än att vara i grupp med alla andra. Kanske berodde det på att det var hans egen grej. Eller på att han kände nästan alla som var där. Hur som helst, så var det en stor upplevelse för honom. …och för mig som mamma!

Jag kan inte låta bli att undra om denna kärlek till musiken har något att göra med att jag när jag var gravid varje kväll från c:a v29 höll mina hörlurar mot magen och spelade Pachelbel’s Canon och Depeche Mode’s ‘Precious’ för honom där inne….! Han blev ju på så sätt van vid musiken och den har kanske utvecklats till en sorts trygghet för honom ända från livmoderstadiet.

Layouten ovan fick inte så mycket text, för om jag skulle ha skrivit allt detta på layouten, så hade inget annat fått plats….! *hehehe!*

Den är gjord för en utmaning på SWE, där man skulle använda sig av notpaper. Den är digital och alla element är från Designer Digitals, utom den vita, diagonala och vågade notlinjen i bakgrunden, som jag gjorde själv.

Använda produkter:
– KPertiet_SimpleClassicsNo2
– LG-WornPhotoEdges4
– KPertiet_NaturallyKrafty7
– AASPN_HipsterPlumesKornerEdges5
– KPertiet_DoodleDoFlourishesNo3
– JEdwards_musical treble, staff, notes and chords
– KPertiet_StampedBlocks-5
– AASPN_DistressedEdgePhotoFrames
– KPertiet_MessedUpPhotoBlocks-4
– KPertiet_StampedBlocks5